haha herregud, den här dagen har en massa minnen kommit upp.. shitt vad sjuk man har varit genom åren, herregud ;p jag satt och läste jennys blogg och hon skrev såhär; (kopierade inlägget från hennes blogg)

"jag&tommi somna mellan 8-11 så nu är man superpigg och lyssnar på gamla låtar,vilken kick;) om det är något som får en att minnas tillbaka är det musik sitter och skrattar ihjäl mig från massa gamla minnen från höglunda när jag&matilda var som vi var, har fan inga värre minnen än därifrån:O vi jävlades med lärarna och eleverna, skrek och sjung i korridorerna, terrade "SEJNERR" gjorde allt förutom att plugga och var så fjortis som det bara gick, brydde sig inte om något annat än varandra, och roligt hade man."

Haha jag har varit riktigt hemsk under alla år, världens fjortis tsm med jenny under många, många år! vi var helt störda mot allt och alla och som jenny skrev i sitt inlägg; vi brydde oss bara om varandra.. allt annat sket vi i. jag fattar fan inte hur vi kunde klara skolan, halva åttan och halva nian så gick vi inte ens i skolan, vi var bara hemma. gjorde inte ett prov, ingen läxa, ingenting! men ändå gick vi ut nian och lyckades få betyg i det mesta. Sen utöver allt med jenny så var jag helt omöjlig hemma, jag rymde ofta, bråkade ständigt med mamma och pappa.. fick inte bo hemma ett tag, piercade mig som fan, drack jämt, sminkade mig som en dåre, slogs, var ute hela nätterna, åkte epa och ja vette fan allt.. det är så mycket som har hänt under åren så det skulle bli hundra sidor att skriva om allt men det tänker jag inte göra.

Mycket skit har hänt också, väldigt mycket! usch och fy, jag fattar inte hur jag orkade igenom vissa tider men det gjorde jag och mycket av det är Jennys förtjänst! Hon var den enda som förstod mig till tusen och vi hade samma problem, båda mådde likadant men vi lyckades klara oss igenom skolan och allt annat. tack och lov för att jag hade dig gumman! Linda var med mycket och stöttade mig också. Jag lärde känna henne när jag mådde som värst så det blev mycket bra av att jag mådde sådär dåligt också. Jag är jätte stolt över mig själv att jag lyckats gå igenom så mycket. Fast nu får ni inte tro att det bara var dåliga saker som hände utan jag har haft hemsk kul också, har varit med om helt sjuka saker som jag inte ens skulle tänka tanken att göra idag ;p Jag ångrar ingenting eftersom allt har fått mig att bli så stark i mig själv och fått mig att må så himla bra som jag gör idag :) och jag kommer aldrig glömma det heller :)

Eller jo, en sak ångrar jag och det är hur jag var mot alla som jag älskar, dvs min familj som fick stå ut med mig under den här tiden. det känns dumt att säga förlåt för hur jag var, för jag valde inte att må såhär och ta ut mitt hemska beteende på er men ni vet att jag älskar er och att jag inte ville vara såhär mot er.